När jag var liten var jag rädd för att gå till skolan. När jag kom till dit på morgonen kunde jag vara säker på att de var där, väntandes. För de var alltid där, ryckte åt sig min mössa, skrek skällsord. Gömde mössan och stod skrattade och tittade på när jag letade efter den. Fortsatte att skrika skällsord.

Mitt namn är Daniel Salenius och jag kommer från en liten ort som heter Strängnäs. Jag föddes med hjärtfel, eller ett ”hål i hjärtat” För självklart fick de reda på det. Barn får alltid reda på såna här saker. Jag kan säga det rakt ut – jag blev mobbad i skolan.

Men det som var svårast, det som gjorde mig mest ledsen, var att de retade mig för mitt hjärtfel. Mitt hål i hjärtat. Det gjorde ont för att det trots allt var sant. Jag kunde inte försvara mig genom att skrika ”Nej! Nej! Jag har inget hål i hjärtat!” åå skrattade. de visste att det var sant.

Efter ett tag började jag känna att det på något sätt var mitt fel. Mitt hjärtfel gjorde att jag förtjänade att bli mobbad. Därför höll jag allt inom mig, och vägrade att berätta för föräldrar och andra lärare. För att jag trodde att allt på något sätt var mitt fel. Håller man något inom sig, och vägrar att släppa ut det, växer det sig större och större. Det tar över. Mobbarnas tankar om dig blir dina tankar om dig själv. Och då mår du skit. Jag mådde verkligen skit. Mina betyg försämrades. Andra säger att man är dålig – man blir dålig. En ond cirkel.

jag visste någonstans att det var dumt att hålla allt det här inom mig, att det var fel. Till slut talade jag med mina föräldrar. Familjen är det bästa som finns. Familjen och vännerna. Vem vet var jag varit utan dem. Mitt hjärtfel blev åtgärdat och jag tillfrisknade. Jag gick ut gymnasiet med bra betyg.

Mobbning borde inte förekomma i Sverige. Det borde inte förekomma någonstans. Alla ska må bra och få leva sitt liv som de vill. Alla är lika mycket värda oavsett vad, det spelar ingen roll vilken färg man har på kroppen, alla har i alla fall ett rött hjärta, även om just mitt var trasigt.

Det kanske känns självklart, med det kan inte sägas nog. Man kan inte gilla alla människor men man kan göra världen så mycket bättre om bara modet och viljan finns inom dig.

Jag hoppas att alla ni har fått en uppfattning av min historia och hoppas verkligen att jag kommer att kunna hjälpa er

För er som utsätts för det här varje dag, så hoppas jag att det blir bättre.Det blev det för mig.